Böcker har alltid varit en del av mig. Och apropå detta med att ta kontakt. Genom Instagram har jag lärt känna Johanna på Barnens Boktips. Vi tog kontakt med varandra. Möttes på Kulturhuset och över en kopp te tog samtalet fart. Och liksom aldrig riktigt tog slut. Vi insåg båda att prata vill vi göra mera och tog den idén över till Instagram.

En gråvarm oktobersöndag höll vi i en live på Instagram. I ca 30 minuter pratade vi om några av de läsupplevelser som vi har haft den senaste tiden. Jag pratade om boken ”Till dig som famlar” av Pia Eriksson och ”Himmel över Alaska” av Kristin Hannah. Två böcker som på olika sätt varit två stora läsupplevelser.

Till dig som famlar

Pia driver Korsdragspoesi på Instagram. Orden är verkligen hennes bästa vänner. Och Till dig som famlar är enormt stark bok.
En bok som jag var lite tvungen att lägga ifrån mig ibland. För att jag vet hur hjärtslitande jobbig och tuff ens resa till självacceptans kan vara.
Jag kommer tillbaka till boken. Bläddrar tillbaka, tar fram en egen penna och markerar ett stycke.
Liksom smakar på hennes ord. Och känner igen.
Boken blandar längre dagsboksliknande anteckningar med hennes korta poetiska rader.
Och vi får följa med i korta bitar av vad som händer i hennes liv.
Om sorg, äventyr och om en diagnos. 
Om att leva under hot. Om en rättegång.
Om sjukskrivning, om mammahjärtat, skam och skuld.
Om kärlek. Om psykiatrin. Och om livet.

I mitt av allt det svåra tuffa såriga som hon berättar, landar det i en sådan varm självsnällhet och självkärlek. För kan det vara det allra finaste som en kan ge sig själv, just acceptans och kärlek. Och genom hennes livsresa finner jag både kraft och styrka.
Hopp och acceptans för vem jag är. Vad jag möter i mig själv.
Det finns stunder när jag gråter och ler stort inombords över det enormt stora livsglädjen. Det är som om hon ska ta igen, allt som om har missat.

Sedan har konstnären och radioprataren Stina Wollter tolkat varje kapitel med tunna blyerststreck som växer sig starkare och starkare för varje sida. Det är helt unika illustrationer som förmedlar och förhöjer de känslor som presenteras i boken.
För hur ritar en ångest? Eller kärlek?
Stina kan.

Det är en otroligt vacker bok. Hoppfull. Mänsklig.
Orden som hon skickar med till son, läste jag upp för mina barn också.
”Gråt när du behöver.
Bli arg och säg ifrån när något känns orättvist.
Var snäll, men allra först mot dig själv.
Spill sedan över resten av kärleken på dem du möter”

Himmel över Alaska

Den amerikanska författaren Kristin Hannah har givit ut en lång rad bästsäljande romaner, bland andra ”Vad som än händer”, som också finns som tv-serie på Netflix.  Hon har även skrivit ”De fyra vindarna” och ”Näktergalen”. Jag har läst flera av hennes böcker och tycker väldigt mycket om hennes författarskap. De handlar ofta om familjeband och om kvinnors styrka. Historier som vandrar mellan nutid och dåtid. Böckerna är karaktärsdrivna, medryckande och handlar ofta om komplicerade mänskliga relationer.

”Himmel över Alaska” är inget undantag. Boken börjar med att trettonåriga Lenis föräldrar tar sitt lilla pick och pack och flyttar till Alaska. Tiden är 70-tal och boken utspelar sig åren efter Vietnamkriget. Även om den första tiden går bra, de är lyckliga över att fysisk sätta igång att jobba ihop som en familj. Men de är dåligt utrustade för det som kommer. Och vintern blir svår. Alaskas hårdhet och naturens obevekliga framfart slår undan benen på dem. Det hjälper inte till att Lenis pappa har kämpat i Vietnam och lider av Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, efter sina krigsupplevelser. Det är en familj i kris på många sätt. Boken skyr inte undan fattigdom, rasism eller nationalism. En förstår verkligen USAs enorma ytterligheter, hur landet är uppbyggt på en skör råd tråd på något sätt. Och hur osedda och obekräftade så många är där borta.

Boken är en engagerande och är en tuff berättelse om att växa upp under svåra prövningar, men handlar även om att hitta hem och om det svåra med föräldraskapet. Om att hitta och göra rätt. Om hur våld mot kvinnor får enorma konsekvenser. Hur psykisk ohälsa tär på relationer.  Det är alltså ingen lätt bok. Den är tuff och utmanande att läsa. Relationerna är såriga och skaviga. Men ändå tycker jag så mycket om ”Himmel över Alaska”. Jag formligen slukade den. Och det är liksom just det som är så bra med hennes böcker, de är välskrivna och du dras lätt med in i historien. Du vet inte riktigt vad eller hur det ska sluta. för det är verkligen inga böcker där du vet att det slutar lyckligt. Hon har inga problem att ta livet av viktiga karaktärer eller låta sina huvudrollsinnehavare utstå svåra händelser.

Men jag tror att det är en del av charmen. Du kan leva in dig i historierna men det är samtidigt böcker som du kan släppa efteråt. De kanske inte riktigt är böcker som lever kvar på samma sätt som ”Till dig som famlar”. Men det är ju också det, som jag gillar med livet. Det ena behöver inte utesluta det andra. Och en har möjlighet att få båda. I alla fall när det gäller böcker.